Bottennapp
Igar skulle vi ut pa safari..
Det borjade med att taxin som skulle hamtat oss kl 11.30 kom 12.40, ganska jobbigt att sta och vanta i hettan. Vagen dit var sen helt galen, de kan ju verkligen inte kora har. Han korde fel ocksa, sa det var en extra lang tur. Val framme sa var det val helt okej mat och sa, bara mkt otrevligt folk, alla var lite smasura.
Aven dar fick vi vanta pa varan taxi som skulle ta oss ner till batarna. Batarna var de minsta och vagorna var dat varsta, vi flog over vattnet och det lat och kandes som om hela baten skulle ga sonder. Val framme dar vi skulle snorkla var vi tvungna att hoppa ur baten, later trevligt.. men vi hade tva britter pa 200kg var pa var bat o sa fort de rorde sig var baten nara pa att valta. Vattnet var sa grummligt att man inte sag nagot alls, inte stenarna heller sa man simma in i en och annan sten. Det var en heldel blod pa baten sen.
Sen akte vi vidare och vagorna blev bara varre, Mishelle var nastan nara pa att borja grina haha det gjorde resan lite rolig. Nar vi var framme pa forsta stranden berattde de att vagorna var for hoga for att aka vidare. sa vi fick ligga i eftermiddags sol i en halvtimme och sedan aka videra till nasta strand. Nar vi kom fram till den sa hade solen tack vare all forsening gatt ner sa det var iskallt och fullt med mygg.
Vi missade en hel dag med sol.. Men vi hade det riktigt roligt tillsammans.
En resa utan oförutsedda händelser ger inga minnen att skratta åt på äldre dar.Önskar dig en fortsatt händelserik och njutbar resa./kram Anna-Britta
Jag håller med Anna-Britta att det är alla dessa småläskiga saker man sen minns med en härligt kittlande "Tänk att jag vågade .." -feeling.
Gilla läget och lev livet. Smitta ner din omgivning med skratt och leenden så får du mycket av den varan tillbaka! Kram från moster Annica